Tre tips för föräldrar
- 31 aug. 2023
- 4 min läsning
Vad gör en som förälder för att hjälpa ett barn som inte mår riktigt bra? Som är under isen, som kanske inte vill träffa kompisar, inte vill gå till skolan, har ångest, inte fungerar riktigt som andra? Vad gör en om en har ett barn som mår dåligt och som inte får den hjälp hen behöver?
Naturligtvis finns inga enkla svar på den frågan. Det är högst individuellt och är ibland i mildare form, ibland mer allvarligt och kräver mer omfattande insatser. Som många tyvärr måste vänta länge på. Men att bara gå och vänta är dåligt nyttjande av den tid en har. Vi vet att det finns vissa saker som är grundläggande för att minska psykisk ohälsa och som du som förälder kan hjälpa ditt barn med. Vi vet också att maktlöshet i föräldraskap är helt vedervärdigt. Vi har själva varit där.
Så som ett försök att hjälpa dig med din maktlöshet och ditt barn med det svåra har vi här försökt tratta ner en del av vår kunskap till några punkter som du som förälder kan börja med i kampen för ditt barn. Häng med!
Acceptans
Den här punkten handlar inte om att ge upp. Det handlar om att våga ta in verkligheten som den är. Förlika oss med vad den är. Det kan verka självklart. Vi har ju någonstans inget val. Men många av oss kämpar hårt i huvudet för att jobba mot verkligheten. Vi kämpar med näbbar och klor för att kompensera, ältar det förflutna, funderar på vad vi kunde gjort annorlunda för att nuläget inte skulle ha uppstått eller tänker på vems fel det är. Varför gör vi så? Jo, för att det kan vara så oerhört smärtsamt att på riktigt möta det som är. Det väcker sorg. Rädsla. Ilska. Skuld. Skam. Det är känslor som är bra att ha, men som vi människor tenderar att vilja få bort på alla upptänkliga sätt, eftersom smärta är något vi vill undvika.
Tips
Möt ditt barn utifrån var hen är. Var öppen och beredd att lyssna, inledningsvis utan att fixa, ge råd eller uppmaningar. Det kan verka självklart. Men faktum är att vi, i synnerhet när vi är stressade, ofta tenderar att utgå från vårt eget perspektiv. Vi tänker att vi förstår, att vi vet bättre och att vi bara måste övertyga vårt barn om hur hen borde göra. I det överger vi vårt barn känslomässigt. Istället för att försöka övertyga ditt barn - fråga vad ditt barn upplever och känner. Och var beredd att ta emot svaret. Utan att lösa. Bara möt ditt barn där hen är. Dela smärtan, dela hopplösheten, sitt kvar, ge en kram. Uttryck att du förstår smärtan, är ledsen för den, att du inte vet hur ni ska lösa situationen just nu men att du är med ditt barn längs vägen. Förmedla att hen inte är ensam, att ni ska ta er igenom det tillsammans.
Detta. Att ta sig igenom allt tillsammans. Att få dela sin upplevelse, utan lösning, utan flykt. Att vara tillsammans igenom det svåra. Detta kan vi inte nog poängtera vikten av.
Hantera känslor
För att stötta och hjälpa vårt barn och kunna stå kvar med fötterna i acceptans är det helt avgörande att vi kan hantera våra egna känslor. Det är därför av största vikt att vi kan tolerera de svåra känslor som väcks hos oss som föräldrar, för att inte överväldigas och för att kunna behålla fokus på vårt barn, hens perspektiv och vad hen behöver. När vardagen snurrar på, med allt vad det innebär, är det lätt att missa delen med att ta hand om de egna känslorna. Och när vi missar den delen reagerar vi med ryggraden och försöker få bort känslorna på olika sätt. Genom att lösa, springa snabbare, undvika eller agera ut känslorna på vår omgivning.
Tips
Hitta en signal hos dig själv som talar om för dig att du är under känslomässig stress. Det kan vara tankar som lägger skulden på ditt barn (varför kan hen inte bara skärpa sig) eller på dig själv (jag är en så jäkla dålig förälder). Det kan vara när du i desperation matar ditt barn med lösning efter lösning som bara avfärdas. Eller kanske fysiska signaler så som ont i magen eller hjärtklappning.
Stanna upp, ta en mental paus, sluta agera och bara observera vad det är du upplever. Hur känns det i kroppen, vad får du för tankar och vad har du för känsla? Försök hitta ord på din känsla - maktlöshet, rädsla, skuld, ilska, sorg, skam. Försök att lugna kroppen, slappna av, andas lugnt.
Med ett större lugn, fokusera utåt, koppla på förnuftet och agera på ett sätt som du tror blir bra för dig och ditt barn just nu. Med fokus på närvaro och acceptans.
Lyssna på ditt barn
Att få berätta sin historia för någon som är beredd att lyssna färdigt, på hela berättelsen, upplevelsen, och som möter och står ut med och delar smärtan i det som sägs. Det är avgörande för de flesta. Att bli hörd, lyssnad på, tagen på allvar. Vad menade barnet när hen sa att hen inte vill leva? Varför kände hon så? Vad upplever barnet när hen har ångest? Vad tänker hen och hur känns det i kroppen? Hur brukar kompisarna säga och göra när ditt barn kommer till skolan? Vad gör barnet då?
Det är i barnets historia som vi kan möta vårt barn, hitta hennes upplevelse och finna ledtrådar till problemet. Och kanske kanske hitta någon liten öppning till förändring, ljusning.
Tips
Se till att ha tid med ditt barn där samtal kan uppstå. Umgås med ditt barn och gör saker tillsammans som barnet tycker om. Ta tillfället när det dyker upp, i bilen, vid läggdags, på en promenad till mataffären. Ställ öppna frågor. Var nyfiken och undersökande. Fastna inte i symptom. Hur tänker ditt barn? Fråga om barnet själv har tankar om hur hen skulle vilja ha det. Ställ följdfrågor för att fördjupa. Fråga om du kan hjälpa barnet på något sätt. Kliv ur maktkampen och försök att ställa dig i ditt barns skor. Då kan mirakel hända. Bilden illustrerar just detta, skillnaden mellan att ta sig an situationen med sitt vuxna perspektiv och att se på den med barnets ögon.
Vi hoppas att du som är förälder och som känner oro eller kämpar med och för ett barn som inte mår bra har fått några ord att ta med dig på vägen. Någon ny liten dörr att glänta på eller ett skor att prova. Och tveka inte att höra av dig till oss om du har frågor eller behöver stöd! Vi finns här!
Märta & Linda
Comments