När svensken blir förälder

Det sägs att människor i individualistiska kulturer, såsom vår, ofta beskriver sig själva i form av personlighetsdrag och egenskaper, t.ex. "Jag är smart, rolig, vältränad och snäll”, medan människor från mer kollektivistiska kulturer mer sannolikt beskriver sig utifrån sina sociala relationer och roller, t.ex. "Jag är en god son, bror och vän."

Vi undrar hur det påverkar processen att bli förälder. Hur blir det när vi i vår individualistiska kultur, med fokus på personlig utveckling och självständighet, träder in i föräldraskapets högst altruistiska, relationella och kollektivistiska tillvaro? Är det här skiftet svårare för oss individualister än för personer från mer kollektivistiska kulturer, där relationer redan från början definierar människan?

När svensken bildar familj

När vi blir föräldrar och bildar familj seglar gruppen och en annan individ omedelbart upp i prioritet. Vi går från självutveckling och Jag-fokus till fokus på vårt barn och utvecklande av relationen till den lille. I den processen tvingas vi ge upp delar av vårt jag till förmån för en annan. Ibland snabbare och mer än vi önskar.

Vad händer med oss när vi, efter att hela livet ha blivit matade med budskap om att hävda sig själv, sätta gränser och hitta sig själv, plötsligt får en liten (men i många avseenden väldigt stor) individ över tröskeln, som kräver altruism, uppoffring och individuell icke-perfektion? Vi tvingas stå tillbaka, offra saker. Och vårt tidigare avskilda Jag blir suddigt i kanterna.

---

Vanliga reaktioner och känslor

Att bli förälder är en omstrukturering av det yttre livet, men också inre. Att bli förälder är en livskris. ett inträde i något nytt.

För en del föräldrar sker omställningen till kollektiv och vi:et relativt smidigt. För andra upplevs skiftet, innan vi har landat i det nya, som svårt. Några vanliga teman som kan försvåra skiftet och mötet mellan det individuella och familjen:

Individuell prestation

Vi ser föräldraskapet som något som vi i vår individuella identitet ska lägga till som en fjäder i hatten - ”En bra mamma/pappa”.

Otillräcklighet och dåligt självförtroende

Vår individuella identitet får sig en törn då vi inte lyckas prestera eller leva upp till bilden vi hade av oss själva i vår nya föräldra”roll”.

Vilsenhet

När vi inte lyckas göra som vi hade tänkt att vi skulle göra, det som Jag hade bestämt mig för, så blir vi vilsna och osäkra.

Ensamhet

De icke-familjära sammanhang vi bygger upp runt oss i vårt individuella samhälle, såsom jobb, gym och vänner, minskar avsevärt och vi är plötsligt utlämnade enbart till oss själva, och eventuell partner.

Sökande

För att få bort och bota våra känslor av otillräcklighet, ensamhet och vilsenhet söker vi information som kan göra oss till ”bättre” föräldrar. Kopplingen till den inre kompassen blir svagare, otillräcklighetskänslan och vilsenhet ökar.

Stress

Ett annat vanligt sätt är att vi springer fortare. För att både kunna tillgodose våra "gamla" värderingar och agera i enlighet med vad den nya situationen kräver. Detta kan leda till utmattning och minskad lust.

Låtsas

Idealet är lycka, kontroll och perfektion. När vi inte lever upp till det känner vi oss dåliga, kassa, som en ”dålig förälder”. Den känslan vill vi ju inte ha. Så vi börjar låtsas som att vi är allt det. Och ju mer vi låtsas, desto kassare känner vi oss.

---

Så hur kan jag göra då?

Kollisionen mellan individ, självfokus och identitetsutveckling å ena sidan och altruism, självuppoffring och familj å andra sidan. Hur ska vi tackla den?

Självklart finns inga enkla svar på den frågan. Men om vi börjar med att påminna oss om följande:

• Föräldraskap och familjeliv innebär att livet måste förändras till att bli lite mer kollektivistiskt.

• Vi kan inte få plats med allt, inte ens det som vi tidigare trodde var absolut nödvändigt, vi måste prioritera. Släpp taget om vissa darlings.

• Vi behöver utveckla och landa i vårt föräldraskap, vår relation, vårt liv genom att omge oss med människor! För spegling, nyanserad verklighetsförankring och stöd.

• Föräldraskap är en relation, inte en prestation. Det är något som sker tillsammans, inte som ett en-persons-projekt. Och i relationer, precis som andra relationer, behöver vi främst vägledas av en inre kompass, känslor och intuition. Inte av information på nätet.

Ta hand om er, känn efter och vägleds av den du, men också NI är, i just er familj!

/Linda på Meet 💜